Imorgon skall vi på begravning. Det är min älskade mormor som somnat in. Usch det är så konstigt när en människa dör. Det är så svårt att förstå att man aldrig kommer att träffa henne igen. Det känns verkligen konstigt. Och tomt och sorgligt. Jag hade ju förmånen att jag kunde följa med upp till morfar den dagen hon gått bort. Så jag fick ju se hur fridfull och vacker hon var. Hon somnade stilla in i sömnen. Så jag har ju sagt farväl där och imorgon är begravning. Känns sorgligt. Jag tror det blir defenitivt på ett annat sätt imorgon. Än har det känts så surrealistiskt på nått sätt. Tror inte att det har riktigt sjunkit in att hon är borta för alltid.
Till mormor.
Tack mormor för dom fina åren jag fått ha dig i mitt liv. Jag ser det som ett privilegium att fått känna dig. Vila i frid. Hoppas du har det bra i himlen. Jag kommer aldrig att glömma dig och jag kommer alltid att sakna dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar